Det pratas mycket om HR just nu. Ofta med irritation, ibland med ilska. Vi förstår varför.
Svenska Dagbladet publicerade nyligen en uppmärksammad artikel om ilskan mot HR.¹ Där fanns berättelser som många känner igen: en medarbetare som fick sitt uppsägningsbesked av någon han aldrig träffat, HR-funktioner som växte samtidigt som resten av organisationen krympte och en kirurg som fick en enkätpåminnelse mitt under en operation.
Det är lätt att avfärda sådana exempel som enskilda händelser. Men det vore ett misstag. För kritiken säger något viktigt om hur HR uppfattas när avståndet blir för stort mellan process och verklighet.
Kritiken är ibland berättigad
Det vore konstigt att inte ta den på allvar.
Forskning om HR-professionen pekar på en inbyggd paradox: HR vill ofta stötta människor, men är samtidigt en funktion som verkar på ledningens uppdrag. Ju mer otydlig den rollen blir, desto svårare blir det att bygga förtroende.
Det är också därför HR så ofta blir en symbol för sådant människor redan är trötta på: processer som känns meningslösa, språk som skapar avstånd och beslut som genomförs utan känsla för sammanhanget.
Den kritiken är inte alltid rättvis. Men den är ofta begriplig.
HR:s uppdrag är inte att vara omtyckt
HR arbetar för ledningen. Det är inte ett misslyckande. Det är själva uppdraget.
Men att arbeta för ledningen betyder inte att blunda för konsekvenserna av dåliga beslut, otydligt ledarskap eller bristfälligt genomförande. Tvärtom. Ett starkt HR behöver kunna hjälpa chefer att fatta bättre beslut – och se till att de genomförs på ett sätt som håller juridiskt, mänskligt och långsiktigt.
Det är där skillnaden uppstår.
För frågan är sällan bara vilka beslut som fattas. Den verkliga frågan är hur de fattas, hur de förankras och hur de landar hos människorna som faktiskt ska leva med dem.
Affärsnära HR gör skillnad på riktigt
HR som inte förstår verksamheten på djupet får svårt att bidra. HR som gör det kan bli ovärderligt.
För att göra skillnad behöver man förstå vad som händer på riktigt i organisationen. Vad får människor att stanna? Vad får dem att tappa energi? Vad håller en chef vaken om natten? Vad krävs för att ett team faktiskt ska fungera – inte bara på papperet, utan i vardagen?
I grunden handlar mycket av HR-arbetet om något ganska enkelt, men långt ifrån lätt: att rätt människor ska vara på rätt plats, med rätt förutsättningar att göra ett bra jobb.
Det kräver mod. Det kräver ärlighet. Och det kräver att man ibland vågar säga sådant som inte känns bekvämt i stunden, men som är nödvändigt på sikt.
Frågan är inte om HR behövs – utan vilket HR
Vi tror inte att HR förändrar organisationer ensamt. Det gör människor tillsammans.
Förändring sker när chefer och medarbetare känner sig sedda, involverade och förstådda. Vår roll är att bidra till just det: ställa rätt frågor, utmana när det behövs, stötta när det är svårt och hjälpa organisationer att fatta beslut som håller över tid.
Det HR som lever för sin egen skull – som bygger processer ingen efterfrågat och mäter sådant ingen använder – kommer fortsatt att få kritik. Med rätta.
Men det HR som finns nära verksamheten, pratar klarspråk, förstår affären och hjälper människor att lyckas tillsammans – det behövs mer än någonsin.
Det är det HR vi tror på. Och det är det HR vi försöker vara.
¹ Joel Arvidsson, ”Inte dina vänner” – ilskan växer mot HR, Svenska Dagbladet, publicerad 26 mars 2026.
