Human-in-the-loop. Fel preposition.
Human is the loop.
Låt mig börja med att vara ärlig om var jag står, så att du kan läsa resten med rätt sorts skepsis: jag är inte neutral. Jag driver ett HR-bolag och har startat ett AI-rådgivningsbolag. Jag har alltså ett egenintresse i att du bryr dig om det här – och jag säger det rakt ut, så att du kan väga mina ord därefter.
Just därför tänker jag inte sälja dig lugn. Det vore det enklaste. Det vore också osant. Allt kommer inte att bli bra. Inte för alla.
Ekonomikommentatorn Andreas Cervenka skrev nyligen en kolumn om AI (Aftonbladet, 3 juni 2026) som retade mig på det bästa sättet – för att den hade rätt i det obekväma. Hans poäng var inte den vanliga om “möjligheter kontra hot”. Den var skarpare: inte om AI är bra, utan för vem.
Och han backar upp den. De unga surnar – andelen entusiastiska i Generation Z faller, ilskan och oron stiger. Bara 15 procent tror att AI:s fördelar väger tyngre än riskerna när det gäller jobben. Sju av tio unga svenskar tror att AI gör det svårare för deras generation att ta sig in på arbetsmarknaden. En studie från Bain visar att företagen sparar mindre än de hoppats. Cervenka avslutar med att kanske har kidsen rätt.
Jag tror att de har mer rätt än vi i AI-branschen vågar erkänna. Och jag tror att det är just därför vi borde sluta sälja lugn.
Ditt värde som människa står aldrig på spel
Låt oss inte låtsas att alla vinner. Somliga jobb kommer att försvinna, oavsett hur omdömesfull innehavaren av tjänsten än är. En skicklig ekonomiassistent, en duktig översättare, en klok junior – marknaden kan krympa behovet av dem utan att de gjort något fel. Att säga “tänk bara själv så klarar du dig” vore en lögn. Omställning är inte lika lätt för alla, och en del kommer i kläm.
Men en sak står aldrig på spel, hur marknaden än rör sig: ditt värde som människa. Det är okränkbart, lika för alla, och har aldrig berott på vad du presterar. Det finns en sång som betyder mycket för mig, Du vet väl om att du är värdefull, och den säger just det.
Det AI förändrar är något annat – priset på det vi gör. När alla har AI blir det maskinen kan utföra nästan gratis, och värdet flyttar till det som maskinen inte kan leverera: omdömet, riktningen, ansvaret, modet att välja när facit saknas.
Den svåraste uppgiften vi har
Ta något av det svåraste vi gör på HR On Demand: att hjälpa chefer och anställda på ett företag genom en omställning, när verksamheten måste minska och en eller flera medarbetare behöver sägas upp.
En AI kan göra det på skärmen. Den kan ranka medarbetare, optimera mot kompetens och kostnad och ge dig en prydlig lista i fallande ordning. Men där tar den slut. Den kan inte bära beslutet. Den kan inte föra samtalet med den som förlorar jobbet. Den kan inte väga rättvisan, lojaliteten och historien – eller se människan bakom raden i kalkylen.
Det är inte trots AI som det mänskliga omdömet behövs där. Det är därför det blir viktigare. Ju mer maskinen kan räkna, desto tyngre väger den fråga den aldrig kan besvara: vad är rätt att göra mot en annan människa?
“Human in the loop” är farligt bekvämt
Det är därför jag har vänt mig mot uttrycket human in the loop. Det låter tryggt: människan som en kontrollstation man kopplar in när något ska godkännas – en knapptryckare i kanten av maskinens process.
Men det är tvärtom. Människan är inte i loopen. Människan är loopen. AI:n är verktyget. Riktningen, omdömet och ansvaret är – och förblir – våra.
Det är ingen tröst, men det är en möjlighet. För om vi väljer att vara loopen – att fortsätta förstå, värdera och ta ansvar – då blir vi mer oumbärliga, inte mindre. Och om vi abdikerar och låter tekniken sätta riktningen, då gör vi oss själva överflödiga långt innan någon AI hann göra det åt oss.
Och här är haken: det kräver något svårare än att lära sig ett verktyg. Det kräver att man förstår varför. Den som inte förstår varför fryser, och rädsla utan förståelse leder till passivitet. Det är, tror jag, den verkliga risken med AI. Inte att maskinerna tar över, utan att människor frivilligt slutar tänka.
Därför finns Zaipiens
Den insikten – att AI inte minskar behovet av mänskligt omdöme utan ökar det – är en av de viktigaste anledningarna till att jag var med och startade Zaipiens vid sidan av HR On Demand.
I snart två decennier har jag sett att framgångsrika företag inte byggs av de bästa verktygen, utan av människor med omdöme och mod. Vi har aldrig velat vara HR-polisen – vi har varit den entreprenöriella, lite utmanande rösten, den som ser HR som en affärsfråga. När AI kom ändrade det inte den övertygelsen. Det förstärkte den.
HR On Demand bygger den mänskliga grunden. Zaipiens hjälper er att leda AI utan att tappa den. Jag är inte entreprenör och företagsbyggare för pengarnas skull, utan för att jag vill göra skillnad – att bolagen går med vinst är förutsättningen, inte drivkraften. Jag säger det ändå, trots att jag är part i målet, för att jag tror på det.
AI – för vem, då?
Så tillbaka till Cervenkas fråga. För vem är AI bra?
Det är en klok fråga, och vi har inte sett alla svar än. Men ett vet vi: AI kan inte besvara den åt oss. Det avgörs av vad vi vill använda tekniken till – av hur vi leder, och hur vi behandlar människorna omkring oss.
Och att avstå är ingen utväg. Att vägra förstå eller använda AI är, åtminstone i vår del av världen, ungefär lika utsiktslöst som att nobba elektricitet eller internet. Då är det bättre att bli klokare tillsammans. Det är precis det vi arbetar med och för.
Ditt värde som människa är inte det som står på spel. Det är, och förblir, ditt.
Det som står på spel är vad vi väljer att göra med tekniken – och med varandra, när den ersätter mycket av det vi gör idag.
Inte: är du i loopen?
Utan: vågar du vara den?
Det här är min övertygelse, inte en sanning huggen i sten – och jag är som sagt part i målet. Tycker du att jag har fel? Bra. Det är precis den sortens samtal jag startade både HR On Demand och Zaipiens för att få ha. Hör av dig.
